måndag 28 februari 2011

För er som tröttnat på att läsa om folk som lyckas

Nej, idag var det en lite tyngre dag. Kroppen var fullkomligt orkeslös, och jag fick 38% på lyckotestet jag gjorde. Gör det själv och se var du hamnar på http://svt.se/2.149451/puffar_oka_din. Ibland är det så, vissa dagar vill man bara gå och dra något gammalt över sig, och jag tror det är dags för det nu.

Annars då? Jo, jag älskar av hela mitt väsen att lyssna på Sonny Rollins Freedom Suite, helt fantastiskt! Sen har jag funderat en del på drömtydning, vad de kan säga om våra undermedvetna strömmar. Är det inte intressant? Jag drömmer väldigt sällan om platser, personer eller händelser som jag upplevt eller ens är möjligt att jag kommer att få uppleva. Min hjärna (och jag!) tycker att det är roligare att använda allt ihopsamlat stoft och blanda det till en magisk och helt orealistisk dröm (för er som inte läst SVJ av Roald Dahl ber jag er att gå och låna den på biblioteket, jag tycker mycket om!).

Tyvärr verkar det inte finnas så mycket vettiga sidor om drömtydning på internet. Jag är inte intresserad av den sortens drömtydning som säger att jag kommer att gå I en fälla om jag drömt om sur mjölk, det är inte framtiden jag vill spå I, utan mina känslor! Jag är väldigt duktig på att förtrycka mina känslor, och oftast ansamlar de sig utan min vetskap tills brädden är nådd så att säga. Det vore ju synnerligen praktiskt om jag kunde kommunicera med mitt undermedvetna och förstå vad det är det bearbetar och tycker är jobbigt när jag bara vaknar på morgonen och känner mig helt utmattad eftersom jag klättrat omkring på slottstak, blivit jagad av maskerade män med pistoler eller hoppat ut från fönster.

Vad tror du, ska man försöka analysera sina drömmar eller borde man låta sitt undermedvetna vara ifred?

Så, var är nu det där gamla jag ska dra över mig? Ah, där!

söndag 27 februari 2011

Hetingar!

124351

Bella kom hit och vi hade suuupertrevligt igår.

Min första intensiva träningsvecka är till sin ända. Med- och motgångar?

Det har varit väldigt kämpigt att stå I plankan. Värst är det då inte för magen utan för överarmarna. Efter man tränat styrketräning med fokus på armar gör det ont att ställa sig I plankan. Hur klyschigt det än låter så är den bästa träningen (för mig) den som blir av. Även de dagar som jag känt att jag inte kommer att fixa att träna har jag gjort mitt bästa. Bättre att stå två minuter I plankan än inga alls liksom!

Vissa dagar känner man sig svag, och då gäller det bara att ta sig igenom det man företagit sig. Andra dagar känner man sig hur motiverad som helst och vill pressa sig, och får hålla igen lite – det är en träningsdag imorgon också!

Hur har min träning sett ut?

I måndags en sju km löptur. I tisdags körde jag först en halvtimme crosstrainer med en puls runt 170. Sen var det kämpigt med styrketräningen efter det. Jag kör ett pass med skivstång. 10x4 repetitioner.

  1. Djupa benböj (så rumpan nuddar marken) med stången på axlarna.
  2. Lyft med stången från marken med raka armar och rak rygg (som ett rygglyft fast stående).
  3. Bänkpress (här 15x4 rep).
  4. Chin-up (med stöd för benen).
  5. Lyfter stången upp I brösthöjd, och vrid över stången över handleden (svår och grymt jobbig för underarmarna).

“Är det där tillräckligt?” tänker du. Fem övningar, får man med hela kroppen då? Nej, skulle jag vilja svara. Jag saknar mina kettlebells något enormt. Där känns det som om varje muskel får arbeta under ett och samma pass. Så till nästa vecka tänker jag köra coreträning på tisdag efter skivstången.

På onsdagen körde jag intervallträning och lite backe I ungefär 70 minuter, På torsdagen körde jag ett väldigt spontant ketlebellspass med Karin och lite TRX (program jag körde I höstas). I fredagsmorse var Marianne en ängel och hängde med mig på backträning, och igår körde jag skivstång igen. Idag ljuvliga vila!

Laddad inför nästa vecka!

lördag 26 februari 2011

Lite tips och trix!

Har haft en härlig fredagkväll och lördagförmiddag.

Igår: http://svtplay.se/t/149507/jakten_pa_lyckan

Idag har jag njutit av mina studier av transportprocesser, hrmf, men också upptäckt bloggen http://rodeo.net/niotillfem/, gör mig glad!

Ett tips för dem som vill ha något varmt och gott men liksom jag vill dra ner på koffeinet lite. Jag brukar ta en citron eller mandarin och pressa I hett vatten, jag tycker det är hur gott som helst!

Nu ska jag skynda mig in till stan så att jag hinner gymma innan det att Bella kommer vid ett-tiden. Bokrea och shopping står på schemat!

fredag 25 februari 2011

Livets goda stunder

DSC01705

DSC01706

DSC01707

DSC01708

DSC01709

Bättre än så här blir det inte efter en tenta! Jag tog mitt lördagsfika på torsdag istället, och fick den godaste semlan någonsin på Ovandahls konditori. Ella och Jessica och Jessika tyckte också mycket om dem!

torsdag 24 februari 2011

Varför skulle simmerska vara bättre än löperska??

Alexander Bard sa till tidningen Metro Student att vi nittiotalister skjuter oss själva med en atombomb I foten. Vad menade han? Att vi “har varit på psykakuten mer eller mindre sen [de] lämnade mamma” – att vi ständigt jämför oss med varandra. Det är ju inte roligt när någon klankar ner på ens egen generation, men om man är I vanan av att dagligen själv göra det är det inte svårt att hålla med.

Självklart ligger det I människans natur att mäta och jämföra sig med varandra – vi måste veta vilken plats vi har I hierarkin eller “överlevnadsstegen”, men den jämförelse jag upplever finns I min åldersgrupp är av en mycket större och mer skrämmande sort. Det är en jämförelse som utmynnar I att alla frågor som ställs; “Vad gjorde du igår?”, “Vart åt ni då?”, “Vad tränar du då?” alltid ställs för att personen som frågar ska kunna mäta sig själv mot dig. Jag märker en otrolig skillnad när jag pratar med min lillebrorsa, eller kursare som är äldre än mig. Om det ställs frågor är det av en plötslig nyfikenhet eller genuint intresse.

Värst av allt är det självklart att ertappa sig själv med det sjuka beteendet att jämföra sig med andra. Vanans makt brukar det väl kallas? Jag ertappar plötsligt mig själv med att sätta andra personer på piedestal för att de simtränar, sminkar sig fint, jobbar vid sidan av studierna, har varit I Australien eller Nya Zeeland eller herre, bara äter hälften av sin inbeställda portion på restaurangen. Då krymper jag ihop under den växande pelaren och känner mig som om jag fötts med ett mentalt handikapp – varför kan inte jag?

Igår när jag ertappade mig själv med ovanstående sa jag ifrån. “Shit,” tänkte jag, “varför skulle det vara bättre att simträna än att löpa?”. Det var som att vända på pannkakan, för plötsligt skiftade fokus från dem till mig – tänk allt jag kan! tänk allt jag gör! Jag är ju bra ju! Jag ska inte gömma mig under en pelarstor piedestal. Den ena sysslan är inte bätte än den andra, varför ska det vara så svårt att lära sig?

Först när man släpper pressen på sig själv kan man släppa pressen på andra. Alla gör på sitt sätt, och att jag inte gör som du behöver inte betyda att varken du eller jag gör rätt. Ibland kan det bara vara så ***** svårt att lära sig. 

Svårt att sova inför tenta?

 

Nej, men efter! Igår natt sov jag som en redwood stock och vaknade utvilad för att skriva tentan. Inatt vaknade jag klockan tre-halvfyra och kunde inte somna om. Det var som om min hjärna hakat upp sig på små korta filmklipp som bara spelades upp om och om igen I huvudet, hur lustigt är inte det?

Ibland är det väl så när man brutit sig fri från något, vare sig det är en tenta, ett dåligt förhållande eller omotiverad skuld – friheten gör en berusad. När tyngden släpper från ens axlar blir plötsligt allt möjligt! Då kan också hjärnan få fnatt, väcka en mitt I natten och säga – nu är det dags att ge sig ut och springa! eller, Ska vi inte sätta oss och skriva bloggen?

Jag fick någon timmes sömn till nu innan sju tiden, men så gav jag upp. En stressad hjärna behöver aktion, handling! Om tjugo minuter är det backlöpning som gäller!

onsdag 23 februari 2011

Foton från helgen och vidare

DSC01677

Min löptur I fredagsmorse – sjukt kallt!

DSC01681

Bästa lördagsgodiset – mörk Anthon Berg choklad med lingonsmak, och kaffe I koppen jag fick från Mysepysen. Jag vill ha sånt porslin, det är så fint! Får mig att tänka på turkosblå vatten!

DSC01682

Körde på blå ögonskugga I lördags, ibland är det mycket roligt att sminka sig! (därav det stora leendet)

DSC01686

Jag och Mysepysen var och hälsade på Sara och Jonas, promenad och termosfika!

DSC01687

Sara I vintervädret

DSC01691

Sen lagade jag mat hela söndagskvällen, hur gick det?

DSC01702

Idag var jag ute och sprang igen, I backar!

DSC01704

Soligt! Härlig uppladdning inför tentan imorgon.

Och annars då? Jo, laddar inför tenta! Hörs när den är klar!

söndag 20 februari 2011

Beach 2011

Shakira – Loca (Featuring Dizzee Rascal)

Det finns många kvinnor att inspireras av. Angående badsäsongen och min 20-årsdag är Shakira ett bra exempel. Att hon har en ganska fantastisk röst och dessutom en härlig personlighet gör mig ingenting. Jag tror att det är viktigt att ha realistiska men utmanande målbilder.

Hur ska jag lyckas ha överarmar och rutor som magdansande Shakira inom fyra månader? Enligt SMART-metoden bör ju mål vara Specifika, Mätbara, Attraktiva, Realistiska och Tidsbestämda, hm? Dessutom bör man ha klara bilder för sig hur man ska komma dit, hur man kommer att behöva förändra sitt liv för att nå dit. Lättare sagt än gjort? Förberedelse är allt!

Mål
  • När jag fyller tjugo har jag ett stussmått under 75 cm.
  • Jag kan göra tio (jo, tio!) chin-ups helt utan hjälp.
  • Jag kan stå i plankan i hela fem minuter utan paus.
  • Jag springer milen på under 50 minuter och
  • kan göra 50 armhävningar i ett sträck.

Nu
  • Nu har jag ett stussmått på 84 cm.
  • Jag kan göra knappt en chin-up utan hjälp.
  • Jag kan stå i plankan i 3 minuter utan paus.
  • Jag springer milen på runt en timme och
  • kan göra 30 armhävningar i ett sträck.

Hur?
  • För att kunna nå de här målen kommer jag att äta en sötsak i veckan (lördag!).
  • Jag kommer att löpträna måndag, onsdag(intervall) och fredag.
  • På tisdag, torsdag och lördag styrketränar jag med fokus på funktionell styrka (glömmer inte ordentlig uppvärmning och stretch!). Varje pass avslutar jag med att göra så många chins och armhävningar jag klarar av samt stå i plankan (tills jag är grön i ansiktet).
  • Jag äter aldrig en större måltid än storleken på mina knutna händer (detta tycker jag är ett enkelt knep för mig att inte överäta!).
  • Dessutom, eftersom stress är den allra största boven vad gäller mitt välmående, tänker jag meditera/be/yoga minst 20 minuter per dag. Zen.

Belöning
  • För att fira mina fantastiska resultat i juni ska jag köpa mig en jättesnygg somrig och fräshig bikini i sportmodell. Yey!

Delmål och delbelöningar!
1/3 - Stuss: 82 Chins: 1 Armhävning: 35 Planka: 3,5 Mil: 57 Belöning: Snygg ögonsskugga!
1/4 - Stuss: 78 Chins: 5 Armhävning: 40 Planka: 4 Mil: 55 Belöning: Frisör besök!
1/5 - Stuss: 75 Chins: 8 Armhävning: 45 Planka: 4,5 Mil: 52 Belöning:

OK! Jag är redan stolt över mig själv. Det här kommer att gå SÅ bra! Här kommer jag!

Varför?
Så frågar ni er; "Varför i alla hjärtans dagar ska hon göra det här? Vad kommer hon att tjäna på att ha mer muskler än hon redan har?", och jag svarar er - praktiskt taget inget! Nu är det ändå så, att en hobby är en hobby, och precis som vissa personer inte kommer att tjäna något på att höja sin spelstatus på WoW eller se den nya Sherlock Holmes filmen när den kommer (när kommer den?!) men ändå gör det, så tränar jag och sätter upp träningsmål för att jag tycker att det är trevligt att ha ett sätt att fördriva tiden. Ett sätt att undfly studierna och trotsa allt som "skulle behöva göras".

På samma sätt som människor säger, "Nej, för ***, nu skiter jag i det här och sätter mig att se på Simpsons en timme!" så vill jag kunna säga "Nej, nu ska jag träna, så det så! Jag ska svetta ner mina kläder och få min frisyr förstörd för att jag är värd det!". Jag vill bry mig om mig själv helt enkelt. Gotta mig i egoism och självförverkligande. Behöver vi inte alla det ibland?

lördag 19 februari 2011

Disney för alltid

Jag tillhör disneygenerationen. Som bevis för detta vill jag med hjälp av tre låtar beskriva mitt snart 20åriga sinne. Lyssna och njut (för havet är så djuupt!).

Jodi Benson – Part Of Your World (1989 Recording) Jag ville konstant se på Ariel när jag var liten. Mamma sydde sjöfena åt mig och min syster, och jag kommer ihåg att jag var ofantligt lycklig när de köpt röd sprayhårfärg till mig. Jag har nog aldrig känt mig så vacker som då. 6 år, orangespräcklig i håret, med en grön stjärtfena och lila bikinitopp.

Längtan efter andra världar och nya möjligheter har alltid varit ganska... påträngande. Jag verkligen skyr ordet stagnation, att stagnera; att inte längre utvecklas. Det gör mig rädd och får mig att ibland fly från situationer och personer som är hur fantastiska och underbara som helst, bara för att jag får känslan av att jag skulle sluta förändras om jag stannade. Känslan och längtan efter något nytt uttrycks så underbart i Pocahontas, Judy Kuhn – Just Around The Riverbend.

Den här längtan, eller kanske borde jag använda ordet drift, att förändras gör självklart att man då och då känner sig vilsen. Den jag nyss var vill jag inte vara längre, jag vill vara någon annan, men vem är hon? Ett typfall av de äldre tonårens identitetskris. Vi vet inte vart vi ska men vi ska dit, var det inte Daniel-Adams Ray? Man vet att man är en fantastiskt, framgångsrik, ja, vad? En klar bild av att det finns ett syfte för en, men har ingen aning om vilket detta syfte skulle vara. Jag säger bara, MULAN! Lea Salonga – Reflection

Nog är detta existentiella teman, jag menar, är inte det här känslor många av oss bär på? Jo, hur skulle de här filmerna annars ha kunnat bli så populära? Era tankar?

onsdag 16 februari 2011

Matplanering

Med inspiration och hjälp från min syster har jag lagt upp två veckoscheman med mat för lunch och kväll. Varför? Först och främst för att mina matkostnader har en förmåga att dra iväg, och att planera sina inköp är A och O om man vill veta vart pengarna går. För det andra vill jag ha mer variation I min mat. Som det är nu är det samma måltid veckan igenom, och det är sällan någon välplanerad måltid för den sakens skull. Nåväl, måste dela med mig av planerna, vad tycks? Om ni har några bra förslag på hur jag kan förbättra dem ekonomiskt/näringsmässigt är jag bara tacksam!

Veckoschema 1

Frukost: Havregrynsgröt med linfrö/vetegroddar och bär

Mån lunch: spenatpaj med fetaost

kvällsmat: banan/äpple med mjölk

Tis lunch: spenatpaj med fetaost

kvällsmat: omelett med tomat

Ons lunch: ugnspannkaka med bär

kvällsmat: ärtsoppa

Tor lunch: ugnspannkaka med bär

kvällsmat: ärtsoppa

Fre lunch: kvarg (på skummjölk) med frukt

kvällsmat: MYS!

Lör lunch: bakpotatis med avokado

kvällsmat: grönsaksdipp (utrymme för lördagsgodis)

Sön lunch: bakpotatis med avokado

kvällsmat: frukt med mjölk

Veckoschema 2

Frukost: Fil med müsli

Mån lunch: avokadosmörgås

kvällsmat: bönsallad med ägg och senap

Tis lunch: spaghetti med spenatsås

kvällsmat: bönsallad med ägg och spenat

Ons lunch: spaghetti med spenatsås

kvällsmat: grön ärtsoppa

Tor lunch: wok med tofu

kvällsmat: grön ärtsoppa

Fre lunch: wok med tofu

kvällsmat: MYS!

Lör lunch: (egengjord) potatissallad med bönor

kvällsmat: grönsaksdipp (utrymme för lördagsgodis)

Sön lunch: (egengjord) potatissallad med bönor

kvällsmat: Avokadosmörgås

Vad äter du?!

Haha, snacka om att tappa bort sig själv. Det var inte meningen att jag skulle skriva något långt inlägg om mig själv, jag skulle ju diskutera mat!

Har under veckan som gått kikat lite I Mats Erik Nilsson böcker Den hemlige kocken och Äkta vara. Jag höll en redovisning om konsistensgivare I livsmedel I måndags. Intressant!

Har tänkt att jag ska köra en månad utan tillsatsämnen, alltså en månad utan E-nummer. Jag tror att det kan bli en ögonöppnare. Varför inte testa ni också? Kanske inte en hel månad, kanske inte ens en hel vecka, men nästa gång ni går och handlar besluta er för att inte lägga ner någon produkt med E-nummer på I er kundvagn/korg. Berätta för mig hur det gick sen!

Sen har jag även beslutat mig för att gå ytterligare ett steg I min vegetarianism och skippa osten. Det känns osmakligt att äta kalvmage helt enkelt. Lev som man lär helt enkelt!

Kurvor

”The way you dwell on yourself, the less happy you're gonna get.” sa Barbara Ehrenreich till Hanna Fahl i programmet Jakten på Lyckan, lite grann I samma anda som min svensklärarinna på gymnasiet avfärdade de författare som tagit livet av sig genom att säga att de “kliat sig lite för mycket i naveln”. Jag kan tycka att det är svårt att avgöra var reflektioner övergår I grubblerier. Var går gränsen för självdistans och självömkan?

EAT LOVE PRAY har kommit ut på DVD förra veckan, och jag längtar verkligen efter att se den. Elizabeth Gilbert (författare till boken som filmen är baserad på) gav mig inspiration hösten –09, då jag hade en av mina mindre smickrande stunder. Det tycks mig som om Liz, huvudkaraktär och författare, lyckas balansera på gränsen där mellan självömkan och självdistans genom hela sin självutforskande resa. Det gör henne till en stor inspirationskälla för mig. Hon liksom söker inom sig men drar sig alltid tillbaka innan hon går vilse. Mysepysen tycker att man kan säga att man “gjort en Linnéa” när man tappat bort sig.

Under de senaste veckorna har jag haft en stressande känsla av att uppta mig med saker för att slippa tänka. Så efter helgen har jag tagit en paus I tränandet. På mindre än två dagar lyckas jag störtdyka ner I “molnet” (som jag och min kära väninna så kärleksfullt kallar mitt huvud) och lyckas tappa bort mig helt och hållet. Så, efter att jag traskat runt I dimman och försökt hitta något ljus, någon väg eller riktning att följa INOM mig själv ger jag upp och kommer till min vanliga slutsats. Jag kan sälla mig till Barbaras uttalande. Jag behöver riktning och mål från omvärlden. Bevis på min ungdom?

För att lätta upp ett lite tungt inlägg. Vilka mål kan man följa? Kanske kärleken. Om man inte är med den man älskar, kanske träning och självtuktande. Man kan sälla sin identitet till vita, kalla laborationssalar, försöka väcka liv I  och ord som är döda (exempelvis reaktionshastigheter, standardpotential eller pyramidstrukturer). Eller varför inte, ett tre mil långt skidspår?

Jag har fixat tjejklassikern! Hujeda mig, nu är det äntligen över!

DSC01663

Pappsen och Mysepysen – mina två starka supportrar!

DSC01668

Jag är fullt utrustad för att starta!

DSC01673

En till bild på min älskling <3

söndag 13 februari 2011

Solsken och kärlek

Löslighetsprodukter och stabilitetskonstanter är mindre intressanta. Mycket intressanta drömmar och tankar upptar min lilla nöt för tillfället, men det skulle krävas en del för att formulera dem förståeligt, så ni får nöja er med lite härlig avslappnande musik så länge.

Matt White – And The Beat Goes On

Rumer – Healer

Aloe Blacc – Green Lights

söndag 6 februari 2011

Låt så vara

När man är lite nere, kanske för att ens älskling åkt ifrån en, då kan man muntra upp sig med att lyssna på bra musik och minnas allt fint från helgen.

Låtlista:

Concept Store – Damn! 

TobyMac – Hold On – från Hanniiish

M.I.A. – IT TAKES A MUSCLE

Armand Mirpour – Curly Boys Law [Step Aside]

Evergrey – I'm Sorry – man kan återupptäcka band man lyssnade på för länge sedan och fortfarande uppskatta dem!

Nina Kinert – Through Your Eyes

DSC01628

En mycket vacker soluppgång i fredags

 

DSC01634

En löptur in till gymmet på lördagen, Mysepysen kämpade sig in på min cykel

 

DSC01641

Världens finaste <3

 

DSC01645

Man har så roligt när man är med honom

 

DSC01648

Trassel på bio

 

DSC01651

Ballast i stan

torsdag 3 februari 2011

De har gjort det igen!

DSC01605 DSC01617

Kortklippt igen, helt fantastiskt! Min undercut blev lite högre, det gillar vi!

 

 DSC01623DSC01626

Bella blev fantastiskt snygg i sin nya frisyr!