Varför skulle simmerska vara bättre än löperska??

Alexander Bard sa till tidningen Metro Student att vi nittiotalister skjuter oss själva med en atombomb I foten. Vad menade han? Att vi “har varit på psykakuten mer eller mindre sen [de] lämnade mamma” – att vi ständigt jämför oss med varandra. Det är ju inte roligt när någon klankar ner på ens egen generation, men om man är I vanan av att dagligen själv göra det är det inte svårt att hålla med.

Självklart ligger det I människans natur att mäta och jämföra sig med varandra – vi måste veta vilken plats vi har I hierarkin eller “överlevnadsstegen”, men den jämförelse jag upplever finns I min åldersgrupp är av en mycket större och mer skrämmande sort. Det är en jämförelse som utmynnar I att alla frågor som ställs; “Vad gjorde du igår?”, “Vart åt ni då?”, “Vad tränar du då?” alltid ställs för att personen som frågar ska kunna mäta sig själv mot dig. Jag märker en otrolig skillnad när jag pratar med min lillebrorsa, eller kursare som är äldre än mig. Om det ställs frågor är det av en plötslig nyfikenhet eller genuint intresse.

Värst av allt är det självklart att ertappa sig själv med det sjuka beteendet att jämföra sig med andra. Vanans makt brukar det väl kallas? Jag ertappar plötsligt mig själv med att sätta andra personer på piedestal för att de simtränar, sminkar sig fint, jobbar vid sidan av studierna, har varit I Australien eller Nya Zeeland eller herre, bara äter hälften av sin inbeställda portion på restaurangen. Då krymper jag ihop under den växande pelaren och känner mig som om jag fötts med ett mentalt handikapp – varför kan inte jag?

Igår när jag ertappade mig själv med ovanstående sa jag ifrån. “Shit,” tänkte jag, “varför skulle det vara bättre att simträna än att löpa?”. Det var som att vända på pannkakan, för plötsligt skiftade fokus från dem till mig – tänk allt jag kan! tänk allt jag gör! Jag är ju bra ju! Jag ska inte gömma mig under en pelarstor piedestal. Den ena sysslan är inte bätte än den andra, varför ska det vara så svårt att lära sig?

Först när man släpper pressen på sig själv kan man släppa pressen på andra. Alla gör på sitt sätt, och att jag inte gör som du behöver inte betyda att varken du eller jag gör rätt. Ibland kan det bara vara så ***** svårt att lära sig.