”The way you dwell on yourself, the less happy you're gonna get.” sa Barbara Ehrenreich till Hanna Fahl i programmet Jakten på Lyckan, lite grann I samma anda som min svensklärarinna på gymnasiet avfärdade de författare som tagit livet av sig genom att säga att de “kliat sig lite för mycket i naveln”. Jag kan tycka att det är svårt att avgöra var reflektioner övergår I grubblerier. Var går gränsen för självdistans och självömkan?
EAT LOVE PRAY har kommit ut på DVD förra veckan, och jag längtar verkligen efter att se den. Elizabeth Gilbert (författare till boken som filmen är baserad på) gav mig inspiration hösten –09, då jag hade en av mina mindre smickrande stunder. Det tycks mig som om Liz, huvudkaraktär och författare, lyckas balansera på gränsen där mellan självömkan och självdistans genom hela sin självutforskande resa. Det gör henne till en stor inspirationskälla för mig. Hon liksom söker inom sig men drar sig alltid tillbaka innan hon går vilse. Mysepysen tycker att man kan säga att man “gjort en Linnéa” när man tappat bort sig.
Under de senaste veckorna har jag haft en stressande känsla av att uppta mig med saker för att slippa tänka. Så efter helgen har jag tagit en paus I tränandet. På mindre än två dagar lyckas jag störtdyka ner I “molnet” (som jag och min kära väninna så kärleksfullt kallar mitt huvud) och lyckas tappa bort mig helt och hållet. Så, efter att jag traskat runt I dimman och försökt hitta något ljus, någon väg eller riktning att följa INOM mig själv ger jag upp och kommer till min vanliga slutsats. Jag kan sälla mig till Barbaras uttalande. Jag behöver riktning och mål från omvärlden. Bevis på min ungdom?
För att lätta upp ett lite tungt inlägg. Vilka mål kan man följa? Kanske kärleken. Om man inte är med den man älskar, kanske träning och självtuktande. Man kan sälla sin identitet till vita, kalla laborationssalar, försöka väcka liv I och ord som är döda (exempelvis reaktionshastigheter, standardpotential eller pyramidstrukturer). Eller varför inte, ett tre mil långt skidspår?
Jag har fixat tjejklassikern! Hujeda mig, nu är det äntligen över!
Pappsen och Mysepysen – mina två starka supportrar!
Jag är fullt utrustad för att starta!
En till bild på min älskling <3
Du är så fantastiskt duktig som fixade tjejklassikern! Du är en härlig tjej som ger mycket inspiration varje dag! Ibland behöver man paus från vissa saker. 3 mil är en RIKTIG prestation, förstår att du behöver ta en paus! Jag hade kanske till och med behövt en vecka :-) Sorry att det inte blev någon löpning imorse, behövde sova ut, var inte riktigt 100, men vi tar igen det! Tänk alla härliga vår och sommar mornar vi kan ge oss ut, då det är alldeles tyst ute och bara fåglarna, vinden och grusen, vi springer på! Åh längtar!
SvaraRaderaHa en bra dag i skolan idag! Kram
Så när ska vi sluta fundera för att inte göra grubblerier av alltihop? Jag tror att en helmysig filmkväll ibland kan göra susen. Då kan vi dyka in någon total främlings bekymmer och få lite perspektiv igen. Vi ses på fredag, jag längtar efter filmen!
SvaraRadera