Värna om sig själv

Till min vän, för att jag tänker på henne så mycket och hoppas att allt snart känns bättre.

Fredagsfrossa och ledig Lördag

Älskling på sportkafé

Igår när jag kom hem efter min första lååånga dag (gick upp klockan fem och kom hem klockan kvart i sju på kvällen) så överraskade Jonas mig med hämtmat från min favorit indiska restaurang på stan. Så gott! Dessutom hade han köpt en Fitness Magazine tidning till mig med Paulúns Vikt och Hälsa på köpet som jag spanat på länge. Sen hade jag fått både en Runner's World i brevlådan (tack Marianne o Sanjin!), OCH min nya kursbok med guldfiskar på framsidan. Lyckliga jag!

Idag har verkligen varit en härlig dag. En lång och blåsig promenad i solen, plus en kaffe på Vilsta sportkafé. Jag gillar verkligen att sitta där, av flera anledningar.

• Det känns så fritt att kolla upp mot den stora pulkabacken
• Det finns alltid gott om lediga platser
• Det är mest idrottare eller äldre folk där
• Det är ok att ha träningskläder på sig

Det har blivit en del städning, och sedan en längre löptur i mörkret. Nu är det knappa halvtimmen kvar innan GLADIATORERNA börjar. Man måste skriva det med versaler, annars förlorar det lite av den bombastiska känslan, och det vill vi inte att det ska göra ;)

Det blev ingen nostalgitripp. Min hjärna verkar bara ha samlat på sig de hemskaste händelserna som minnen, så det är ingen varm och rofylld känsla att kolla igenom gamla saker. Var tvungen att lägga mig lite på sängen och tänka över att jag inte är samma person nu som då och andra lite vettiga tankar. Sen kände jag att det inte riktigt räckte att ligga och tänka på det så då gav jag mig ut i det iskalla, forsande regnet på en promenad istället. Iskallt och dyngsurt, men också väldigt skönt. Radion var på som vanligt i hörlurarna, och den här fina covern spelades.

Nu sitter jag bara och softar med en stor kopp blåklint/champagne te och lite att läsa. Men snart ska jag ut i stormen igen. Varför? Ni får se sen :P

Damn I'm good!

Haha, det är så typiskt mig. Har legat på soffan och varit ute och sprungit hela jullovet, och sen nu, sista dagen av ledighet, DÅ börjar jag rota i garderoberna. Just det, tänker jag, jag skulle ju fixa de där uppsatserna. Ni förstår vi har en databas på universitetet där vi ska lägga upp de uppsatser/muntliga presentationer vi producerar och sedan kommentera dem. En självutvärdering helt enkelt som vi kan se tillbaka på och inse hur mycket vi utvecklats. Det är tanken åtminstone. Saken är att jag hatar att bli bedömd, och det i kombination med att jag är ganska lat har gjort att jag skjutit på de här utvärderingarna. Nu tog jag i alla fall tag i det, och har nu letat upp, laddat upp och utvärderat mitt arbete för det senaste året. Ha, ha. Var tvungen att börja rota i redan arkiverat material så att säga (se bild).

Jag är så fruktansvärt och löjligt nöjd med mitt liv för tillfället, så jag ska försöka ta vara på den glädjen och energin och göra en mindre rensning av garderoben. Det kommer ett nostalgitripp-inlägg snart också! :D

Gumma

Ja, igår kände jag mig verkligen som en. Det började med att jag tyckte att mitt te inte smakade något te, och upptäckte att jag glömt lagt te i tesilen. Lagom senilt. Sedan löste jag traditionellt korsord i soffan säkert en timme innan jag reste på mig. Diskade, tog min promenad... Jag kan svära på att jag hade grått hår och att mina kinder hängde!

Som tur var började ju-jutsun igår igen. Första passet för terminen och det kändes bra. Bäst kändes det nog att känna hur svag och oteknisk jag är, för då vet jag på riktigt att jag kommer utvecklas under våren. Det kommer kännas grymt att ta bälte till sommaren. Hejja mig ;)

Wow!

Jag fullkomligt älskar löptightsen jag fick av Marianne i julklapp, tusen tack! De är magiska, så varja gång jag ser dem bara måste jag sätta på mig dem och ge mig ut. De har verkligen boostat mitt självförtroende och min motivation.

Gammal Sci-fi

Har läst en hel del under jullovet, bland annat Havsfarmen av Arthur C. Clarke som utkom 1957 och Harry Martinssons Aniara som utkom året innan, 1956. Det var absolut inget övervägt beslut att läsa två sci-fi böcker från samma tidsperiod, det bara blev så. Bägge böckerna skildrar en framtid där människan har lyckat lägga våra närmaste planeter under sig. I Havsfarmen har huvudpersonen sin familj bosatt på Mars, och i Aniara missar rymdskeppet med samma namn planeten och slutar således i en evighetsfärd i yttre rymden.

En stor skillnad mellan böckerna är att Martinsson skildrar Jorden som en död planet, förstörd av människans kärnvapen, emedan Clarke målar upp en relativt ljus framtid för vår hemplanet. I sanning har Clarke nog underskattat människans destruktiva förmåga. Havsfarmen utspelar sig i Jordens hav, som människan till stor del lagt under sig. Med hjälp av undervattensfarkoster sköter man valflockar som vi idag sköter kor, får och getter. Det tycks mig som om Clarke skrev sitt verk med en stark framtidstro och sökte möjliga lösningar på världens problem. I hans verk finns inga krig och ingen brist på mat, karaktärerna är mänskliga och har även allvarliga psykologiska trauman - men världen är i det stora hela bättre än den ser ut idag. Jag blev ledsen över den tes som Clarke byggde sin roman på, att världshaven innehåller obegränsat med resurser, är den som fått människan att exploatera och utrota så många arter i haven.

Trots den stora skillnaden i författarnas framtidsepos så tycks det mig som om de ändå delar sitt syfte. Harry Martinsson ville uppmana oss till att känna socialt ansvar, att inse att vi är delaktiga och medansvariga till den Jordens undergång han framställer som oundviklig. Arthur C. Clarke sätter även han sin huvudperson i ett ansvarstyngt dilemma, där han får sätta sina egna etiska ståndpunkter framför sitt företags bästa. Det jag frågar mig är vem som lyckas bäst med att förmedla sitt budskap och påverka läsaren. Jag kände mig mer motiverad av Havsfarmen, nog mest för att huvudkaraktären utgör en självklar förebild och för att Clarke ställer så höga förväntningar på oss, Jordens framtid. Om han förväntade sig att vi tog hand om planeten och nyttjade vår vetenskap inte för att exploatera och förstöra utan för att minska lidande för oss själva och resten av planeten, ja, då måste jag ju ändå försöka anstränga mig lite. När jag läste Aniara njuter jag av det fantastiska språket, men den allmänna känslan är ändå den av hopplöshet och desperation. Dessutom är huvudpersonen inkapabel till att påverka situationen och Jordens undergång, vilket på ett sätt avskärmar mig från att koppla på min egen ansvarskänsla. Jag blir en åskådare, utan några högre förväntningar på mig, såvida jag inte på något sätt kan stoppa människans själva natur; "askans konung" som Martinsson så bittert benämner oss.

På ett sätt, när jag låter tankarna vandra iväg lite, känns det naturligt. Om en vän mår dåligt är det väl mest motiverande att själv belysa det positiva och sin egen framtidstro. Det skulle inte precis få personen att må bättre att måla upp ett skräckexempel på hur fruktansvärt det skulle kunna bli om inte personen skärper till sig. "Om du fortsätter så här, då kommer du snart inte ha något livslust kvar" känns ju inte särskilt uppmuntrande. Ett glatt "imorgon tar vi en promenad och försöker lära oss något nytt" tror jag mer på.

Stockholmsutflykt

Mandelskorpor

enligt ett recept jag fått från Hanna. Biscotti är bland det roligaste att baka tycker jag. Väldigt enkelt och inte så mycket kladd.

Äntligen!

Jag har aldrig ansett mig vara petig med mat, för jag tycker ju så mycket om det. Det är först på senare tid, öhum, de senaste tio åren, som jag börjat plocka bort saker ur kosten. Jag vill inte ha det ena, inte det andra, och tillslut nådde det en punkt då min lista på ok-produkter krympte tills jag kunde räkna de på fingrarna. Inte ok! Speciellt inte för en kvinna som faktiskt älskar mat. Problemet har varit att sätta fingret på exakt vad jag vill ha ut av en måltid, vad det är jag vill ha på tallriken. Välja vad jag SKA äta istället för vad jag INTE ska äta. Så, genom en tidning jag läste i somras där jag stötte på ett par recept, och nu genom ett samarbete mellan fitness magazine och blueberry lifestyle bara klickar det. Blueberry Lifestyle - food for thought, det är verkligen ett varumärke som tilltalar mig. Vackert, smakrikt och nyttigt! Dessutom med hållbar inriktning. Gör mig lite glad i själen.

Denna vecka har Jonas och jag testat Green Garden Wrap. Det är tortilla (gärna fullkorn el. flerkorn) som du smör lite tahini eller ricottaost på. Man har på sallad gjord på kål (vi använder rödkål, men receptet säger vitkål), lite kryddig ruccolasallat, juice från en citron och sen dill. Över alltihop lägger du en klick hummus gjord på gröna ärtor, solroskärnor, lök och vitlök, soja- el. havregrädde och kryddad med persilja, salt och peppar. MUMS!

Älsklingen och jag ska till Stockholm i helgen för att se på den nya uppsättningen av Svansjön, får se om jag lyckas lura iväg honom till ett av Blueberrys serveringar ;)
En sak är i alla fall säker, den här boken vill jag verkligen ha - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186603159.

Omplantering

Idag har jag vårstädat lite. Jag är lite trött på mörkret nu, så nu kan det lika gärna vara vår. Vår, vår, vår! :D

Hahaha...

När man känner sig lite grå eftersom det är eftermiddag och man diskar och det regnar utanför så kan man lyssna på cirkus kiev och då försvinner en timme väldigt snabbt.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2640&artikel=1171780&play=891927&playtype=Ljudklipp