En snabb uppdatering eftersom jag känner att kvällen skyndar på mig lite grann.
Lisa och Johan på besök, hur bra kan det bli?
På besök hemma hos föräldrar och bror, mycket trevligt!
Pappa hittade vårtecken I rabatten!
Jag bestämde mig för att visa egna vårtecken genom att plantera en liten korg med blomster. Oerhört stolt.
Det har varit en tuff start på det här året. Mörker, ointressanta och kämpiga studier och så ovanpå det en riktig svacka hälsomässigt. Stress får mig alltid att må pyton, och en kraftig förkylning har hindrat mig från att träna de senaste två veckorna.
Nu börjar saker och ting vända. Äntligen har solen börjat att lysa, och isen smälter och lämnar marken fri. Jag har avklarat den fysikaliska kemin och börjat på något greppbart, den organiska delen, som faktiskt är intressant. Dessutom har förkylningen börjat ge med sig och jag har äntligen, äntligen, jubel I skyn, kunnat snöra på mig löpskorna igen. Två veckor räcker för att man ska känna sig svältfödd på träning. Långa promenader och cykling kompenserar inte alltid.
Det bästa av det bästa är att jag börjar se fram emot saker. Jag ser verkligen fram emot att träffa min syster och hennes sambo om en halvtimme, det var så länge sedan vi sågs! Sedan längtar jag efter resten av min familj som vi ska hem och besöka I helgen. Jag längtar efter ännu mer intensiv löpträning I vår, efter en hejdundrans påsk och att besöka Hanna I skottland till första maj. Därefter är det knappt en månad kvar innan jag fyller 20 och jonas 26, då ska firas!
Må bra kom ihåg! Någon att älska, något att göra och något att se fram emot.
Långpromenad hem från skolan – ser ni domkyrkan?
Jo, det är sånt där jag sysslar med nu. Destillering I sovjetlab.
Hissar man flaggan på våffeldagen, eller har jag missat något?
Mysepysen på besök, och det är hans leende som tar honom fram här I världen
Lyxig sallad till mig själv I min ensamhet.
Välsignelsen efter en härlig löptur.
Vänskap är ett så underligt fenomen, tycker jag. Jag kan förstå varför vi som människor gör vårt bästa för att inte stöta oss med personer I vår omgivning, att det är viktigt för oss att få stanna kvar I flocken och vara accepterade. Tänk alla fördelar det medbringar I form av skydd, omtanke och närhet!
Hur kommer det sig att vi bestämmer oss för att binda vissa personer tajtare till oss än andra? Vad är det I oss som driver oss att lära känna och umgås med en viss person (eller flera) till den gräns där man båda blivit beroende av varandra? Man pratar ju ofta om hur olika kärleksrelationer är I olika kulturer, men hur skiljer sig vänskapsrelationer från varandra I olika kulturer? Vad delger man sig till sina vänner, och vad förväntar man sig att få tillbaka?
Tillskillnad från vår socialakamp, där vi kämpar för att vara trevliga, tillmötesgående och undvika att blotta strupen verkar vänskapen bygga på just dess motsats – att öppna sig, att visa sina allra sämsta sidor. Det är först när en person sett dessa sidor och sagt att de ändå vill fortsätta umgänget som vi på något sätt kan kalla personen en “nära” vän. Är det inte lite lustigt? Som att våra dåliga sidor ligger närmare vårt sanna väsen än våra goda? Kanske är det så att man inte till fullo kan känna sig trygg med en person förrän man sett den lacka ur totalt – då vet man hur pass farligt det kan bli, och om man överlever det så behöver man inte oroa sig för något värre.
Jag försökte tänka på någon av mina vänskapsrelationer som inte haft en kris, men så insåg jag att de nog bara varit mer eller mindre allvarliga. En kris kan vara så liten som ett obesvarat sms eller så stor som två års total tystnad. När krisen väl är över är det dock svårt att göra sig av med varandra. Man är liksom för nära. Nu går det inte att göra sig ovän med varandra, för man har ju sett både varandras bästa och värsta sidor – betydelsefulla vapen och mäktig information I vårt sociala nätverk.
“Jag har vaknat! Som den äkta krigare jag är med insikten om att JAG bestämmer vem jag är. Jag tänker fixa den här tentan! För vem är jag? Jag är mina val, jag är den jag bestämmer mig för att vara, och därför kommer jag att fixa det. Att mitt huvud är fullt av snr förändrar inte det. Jag ska ge järnet, för jag är stark, smart och klarar allt jag tar mig för. Nu har jag tagit mig an den här terminen och då ska jag klara den. Jag bevisar för mig själv att jag inte ger upp på det här, att jag kan ro ett land I hamn. För vem är jag? Jag bestämmer vem jag är!”
Ovanstående brandtal höll jag för mig själv, för att motivera mig att stiga upp från madrassen imorse. Jag tänkte dela med mig av det, eftersom det verkligen fick mig att stiga upp, och jag tror temat är evigt (vakna och stiga upp fast man inte riktigt är laddad för det). Jag tog inspiration från videon Marianne länkade till, en ganska testosteronstinn kille (http://www.youtube.com/watch?v=yX39J_YyKbs).
Med tillräcklig inspiration så har jag pluggat med måtta hela dagen. Lyssnar på massa musik under tiden, vilket håller humöret uppe även när det känns jobbigt. Ser fram emot att få även denna tenta avklarad. Efter denna är hälften av den här terminen, den här kemin, avslutad. För två månader sen trodde jag inte ens att jag skulle nå så här långt, så möjligheten finns (och jag tänker ta den!) att jag tar mig igenom hela terminen.
Så här grå och tråkig kan en av mina räkningar se ut.
Min belöning idag var ett avsnitt av V. Gillar hur de har en ljudmatta I bakgrunden (dududududu) genom hela avsnitten, min puls följer med! Här nedan följer en liten lista på några av favoriterna från dagens pluggmusik.
Chet Baker – There Will Never Be Another You - Remastered, Take 2
Rise Against – Help Is On The Way
Those Dancing Days – I'll Be Yours
Hanna och Leo
Lördagsgott
Det bästa är att de är lika coola och fina som de ser ut
Finaste presenterna!
Jag är fantastiskt och oerhört stolt över mig själv för att jag tog mig igenom den gångna veckan. Det känns som att jag avklarat ett lopp, en match. Jag visste att det skulle vara tufft, att schemat skulle vara pressat, att jag skulle utmanas mentalt och vara slutkörd vid veckans slut, men tack vare att jag varit målinriktad och vetat att det handlade om en tidsbegränsad period fixade jag det. Jag kan ta med mig den här veckan som ett bevis för mig själv att allt är möjligt, och jag ska hämta inspiration från mig själv för att lyckas med mina andra mål för våren – klara av kemi-terminen, egenvårdsutbildningen och formtoppa.
Det vore bara dumt och ointressant att beskriva den gångna veckan (jag njuter mer av att glömma den), men jag kan skriva om hur fantastiskt och helande det är att det är söndag. Trots att jag vaknade utan att kunna prata då min kropp inte längre orkar hålla tillbaka sjukdomen och jag därför inte kan ge mig ut på en långdistans som jag längtat efter känner jag mig tacksam. En dag att arbeta framför datorn, vara I närheten av den man jag älskar. Lyssna på låtarna om den helande kraften av söndag. Ps. Foton kommer att komma.
KT Tunstall – Heal Over (en av mina absoluta favoritlåtar, fantastisk röst!)
Först av allt vill jag tacka mina nära och kära som de senaste dagarna avrått mig från att sätta igång med LCHF-kost. “Allt handlar om din vikt, Linnéa… Jo, allt.”, “Du verkar vara väldigt duktig på att hitta på vad du inte ska äta, vore det inte bättre om du började tänka på vad du ska äta istället?”. “Nej, sluta Linnéa.”. Ni har liksom fått mig att öppna upp ögonen och se att lite för mycket fokus har hamnat på maten igen. Ska ägna kommande vecka (och vår) åt att styra tankarna åt andra håll. Det finns ju så många mer intressanta och härliga ting! Till exempel.
Härliga lördagsmorgnar med Mysepysen och solsken I närheten.
Bli bjuden på middag av sin riddare
Och på kafé av sin käraste mor
Fick också den finaste vårsjalen av min mamma – tusen tack, gör mig så lycklig!
Vi gick även och såg King’s speech. Min typ av film; extremt långsam.
All härlig musik som jag har dansat runt till I helgen:
Daniel Adams-Ray – Lilla lady Vem vill köpa biljetter till mig när han uppträder I Sthlm?
Syster Sol – När Vi Kommer För mig nyupptäckt!
Judy Garland – A Pretty Girl Milking Her Cow - Little Nellie Kelly Stort fan
En annan otroligt härlig sak är blommorna som står I mitt fönster. Pärlhyacinter som jag med inspiration från min syster köpte nere på ICA, och så en lila smålblommig blomma som inte verkar ha en gnutta skam I kroppen utan bara pöser sig över krukkanten.
Summan av kardemumman – en härlig helg som har gett mig massor av ny energi för att klara av den kommande veckan, Det blir laborationer 8-18 mån, tis och fre. Ons-tors utbildning I Sthlm. Det kommer bli härligt, härliga ting!
Är väl ändå ett ganska fint ord. Att skina, nästan lika fint som att Stråla! Som solen. Ljus gör så mycket!
För tillfället diggar jag Timbuktu – Säg inte nä säj jää. Hoppas att ni alla får en helhärlig helg, det satsar jag på!
Är så galet spännande! Verkligen, det är nog något sådant jag vill syssla med. Kropp och knopp liksom. Hursomhelst, min kära Marianne tipsade mig om två tv-klipp angående sockerberoende.
Jag tyckte att de var väldigt spännande, och blev väldigt motiverad till att lägga om min kosthållning lite. Jag vet att jag är en beroendemänniska, och att jag efter att ha ätit enkla sockerarter, vare sig det är I frukt, pizza, pasta eller godsaker måste ha mer! Har varit väldigt disciplinerad och bara ätit sötsaker (godis, bakverk, glass) på lördagar sen I somras. Det har verkligen gjort skillnad I mitt liv, även om det har varit väldigt jobbigt periodvis! I januari höll jag ut I en månad helt utan sötsaker, och suget jag trodde var borta gjorde sig påminnt.
Att höra en forskare uttala sig om beroenden får mig att känna mig glad och tacksam för att hon kan sätta ord på sådant jag upplevt och fortfarande upplever. Funderar på vilka “bovar” jag fortfarande har kvar I min kost, som triggar mitt beroende, och tror att frukten är en ganska stor bov. Funderar på att röra mig mot LCHF, men ska nog planera I helgen innan jag sätter igång. Några kommentarer, synpunkter? Vad är du beroende av?
