Tacksägelse

Har de senaste dagarna känt en sådan stor tacksamhet att jag trots att orden är begränsade och bara spärrar in den fria tanken och känslan i en bur ändå känner ett behov av att försöka uttrycka det!

• Tack till solen! Tack till våren! Tack till livet som fyller mig med ny kraft!
• Tack till takten, till pulsen, till musik som spelar på mitt hjärtas strängar och överröstar och tystar tanken!
• Tack till vardagslugn och protest mot hets! Tack till lediga söndagar, när inte ens planer får störa vilan och ron.
• Tack till fantastiska nattdrömmar om skummande hav, om dundrande åska, om Grekland och glada fiskare, och att fånga fiskar med händerna för att sedan släppa tillbaka dem till sitt stim!
• Tack till Hanna för Profeten och tack till Khalil Gibran som skrev den och på så sätt bidragit med lite visdom varje morgon tillsammans med téet.
• Tack till att ta ner spegeln från väggen och själv bestämma vem man är. Med insikten om att makten är sin egen, ansvaret att ta hand om den.
• Tack för vänner och familj som strålar med sin kärlek och omtanke!
• Tack till kärleken, och till sorgen.
• Tack för tentaångest som gör mig mer ödmjuk, till min trasiga säng och min förkylning. Allt som inte gör livet enklare får mig att uppskatta när det går enkelt.
• Tusen tack till min egen fantastiska kokkonst, till att ta utan behov av att förtjäna och till att Råttatoille gick på tv igår när jag slog på den. Wow, vad jag älskar den filmen! Speciellt de klipp då man ser från råttans perspektiv, svindlande!
• Tack till långa söndagspromenader med hästar, hundar och spontana barn. Tack till solen, igen.

Jo, ungefär så. Som sagt är orden begränsade, men oroa er inte. Jag ser till att njuta av känslan som fyller min bröstkorg och springer ut från den upp mot den blå himlen. Uschligt, vad klyshigt och smörigt det lät, men ni förstår nog vad jag menar.