Helgade helg!

Fantastiskt med besök från allra härligaste Hanna! En verklig energikick och allmän underbar tid att tanka sina batterier. Nu känner jag mig redo för att ta mig an tråkkemin, men först lördagskväll!

Härliga Hanna <3

Tusen gånger om

 

 

 

 

 

 

 

Mina nya skor – som till studentpris dessutom erbjuder dig en ny identitet! Five Equals är märket, och de är grymma, fodrade och vattentäta.

 

Den fina tulpanbuketten som mina fantastiska hyresvärdar köpt till mig. Hur fint var det inte att bemötas av den när man kom in på rummet? Hur fint som helst!

 

Jag och min syster gräver oss ner i bibeln någon gång i veckan. Det är spännande allt man upptäcker, men det är också viktigt att komma ihåg att hålla sin blick lite ovanför texten ibland, komma ihåg var man är, vad som betyder något.

Det är som sagt mycket saker så här i början av terminen, och jag vill en massa för den här våren, för varje dag. Det viktiga är att landa mjukt när bränslet tar slut, och kolla bensinmätaren då och då så att man inte drabbas av en obehaglig överraskning och störtar. Jo, jag föreställer mig nog hellre att jag är ett flygplan än en bil. Vilket fordon är du?

Hey, lyssna på det här! Elin Ruth Sigvardsson – Love - Feat. Lars Eriksson

Kalorimetri, randori och intern energi

Det är mycket som händer så här, i början av kursstart, i början av resten av mitt liv. Det är mycket träning som jag vill ska bli av, mycket träning som blir av, och en del träning som väntar. Det är en ny instutition, en fördjupning i ett tidigare läst ämne, nya föreläsare och en del nya kursare (ca 100). Bokarbete, bibelstudier, vänner, familj och pojkvän – allt är så smarrigt, och jag är så sugen på alltihop!

Vi diskuterade energibegreppet på föreläsningen i termokemi idag. Det var roligt att höra så många idéer om det; “Den lägsta formen av existens”, “rörelse”, “liv!” (personligen slängde jag in ett “Vetenskapens Gud!”) och så den tråkiga definitionen; “förmåga att utföra arbete”. Här kommer en tanke! Jag har mycket, mycket energi lagrad i min kropp – tillräckligt för att klara mig i ca 30 dagar utan att inta någon ny energi i form av mat – ändå sätter jag stopp för mig själv och går och lägger mig nu. Det är där bristen på vilja begränsar oss, och det är också där vårt sunda förnuft tar hand om oss. Sömn är ju varken värme eller arbete tillfört från den externa omgivningen, så hur kommer det sig att den ger oss så galet mycket ny energi?

Blows my mind! (som Jack Black säger så fantastiskt roligt i Year one)

Timglas

Källhänvisning: Jasmin drunknar i ett timglas sand i Disneys Aladdin. Jag rensar hemma hos mina föräldrar och hittar dagböcker sedan tio år tillbaka. Jag hjälper min pappa att skriva hans CV, och häpnar över hur många platser och år han varit anställd hos företag. Det tar ca sju minuter från det att vår tvättmaskin visar att det är en minut kvar innan tvätten är klar tills dess att luckan går att öppna*.

Det är en väldig massa prat om det gamla och det nya året. Ser på Gomorron Sverige i SVT nu på morgnarna, och igår hade de tema framtid (http://svtplay.se/v/2294513/panelen_om_att_sia). Det är ganska intressant det där med tidsperspektiv. Vi säger att människan har en förmåga att greppa både dåtid och framtid, men jag tvivlar. Jag tvivlar starkt. Personligen kan jag mycket väl se att jag lärt mig av mina erfarenheter, att saker som hänt mig format mig till den jag är idag. Dock kan jag inte säga att jag förstår att det hände igår. Jag är ju jag, idag, med all min komplexitet – att jag var enklare eftersom jag hade mindre erfarenhet för ett halvår eller ett år sen (eller för den delen igårkväll) går inte att greppa. På samma sätt, som Magdalena säger i klippet “Vi bearbetar det som är nu genom någonting som vi säger ska hända om 200 år…". Jag tror helt enkelt inte att vi kan se längre än vår näsa räcker.

Missförstå mig rätt. Är det någonting som jag har varit bra på i mitt liv så är det att inte leva i nuet. Vad som hänt mig för stunden har alltid verkat mycket mindre intressant än det som hände mig igår, eller det som kanske händer mig om fem år. Tror att detta har att göra med min livliga fantasi. När man har möjlighet att måla upp och uppleva en helt annan värld, som inte har några gränser varken fysiskt eller mentalt, varför skulle man vilja leva i verklighetens nu? Ni som har sett Christopher Nolans Inception kommer säkert ihåg hur personerna i filmen blir beroende av drömmar, och drömskapande, eftersom de själva gör upp reglerna för drömvärlden och därför på något sätt kan spela gud? Jag upplevde det själv senast häromdagen när jag äntligen fått igång The Sims 3 spelet som min bror gav mig i julklapp förra julen. Jag tänkte att jag “äntligen” skulle få bygga den perfekta lägenheten jag haft i mina tankar i spelet. Pfft! C’est l’air! Det dröjde fem minuter innan jag blivit irriterad och frustrerad över spelets alla begränsningar, och tänk så fånigt platt och tråkigt det såg ut! I mitt huvud har jag kunnat känna trägolvet under mina fötter, det har stuckit i mina ögon av solljuset som skiner in genom de stora köksfönstren… Jag föredrar helt och hållet min egen dröm och fantasi.

Hursomhelst insåg jag det då, när jag rensade bland gamla dagböcker i mitt föräldrarhem, att jag förlorat en del av mitt intresse för gårdagen liksom morgondagen. Tidigare har jag alltid funnit ett på något sätt nästan perverst nöje i att läsa mina gamla dagböcker, förgripa mig på barnets tankar och känslor, det som inte visste bättre. På samma sätt har jag också förtryckt mitt nutida jag genom planer och mål inför framtiden. Jag har alltid tänkt att “om sex månader ska jag…”, “när jag blir tjugo ska jag…”, “tänk hur bra det kommer bli när…”. Vart fanns jag i allt det där? Bortträngd i en vrå, gömd i skräck över dagens möjligheter och risker. I och med att jag sett och läst om “Det gamla 2010” och “Det nya 2011” för Sverige, världen, vänner och familj har jag kommit till insikt om att det inte rör mig på samma sätt längre. Idag är då jag lever, just nu när klockan är lite över nio. Det är med den insikten som jag motiverar mig själv till att ge mig ut och motionera, sätta mig att läsa en bok eller ta tag i disken. Om inte nu, när då?

Ovanstående reflektioner rör, om det inte redan framgått tydligt nog, bara mina egna behov. Jag vill inte på något sätt säga att mitt nuvarande förhållningssätt är bättre än något annat, men det är bättre för mig just nu än mitt tidigare var för mig. Det gör det mycket enklare för mig att hantera stress, som tidigare var ett stort problem för mig. Något jag är stolt över att ha lärt mig hantera bättre år 2010. För mig är det viktigt att vi bevara vår egen berättelse, att vi åminner oss de erfarenheter som utgör oss, vår kunskap och våra känslor. Det är också viktigt att se framåt och ha drömmar. Dock föredrar jag att låta dessa två delar bara utgöra en hastig spanande blick över axeln och framåt, under tiden som jag upptar mig under timglasets silande sandfall.

 

*reflektera över vad detta säger om tidens böjlighet! Existerar tvättmaskinen i en annan värld? Rent logiskt, om nu sju minuter för oss är en minut för den går det bara ungefär 200 minuter per dygn för en tvättmaskin. Vad gör det för skillnad för tvättmaskinen, och kanske ännu viktigare; vad gör det för skillnad för oss? Hahaha….

En vit vecka

Från internet. Fantastiskt skönt att låta världen försvinna bakom krönet. I vanliga fall fortsätter den bara, det är bara att klicka sig vidare via länkarna, ex Amerie – 1 Thing.

Här kommer lite bilder från mina senaste skidturer!

Pappa på golfbanan – han ramlade fyra gånger och jag fem! Det var glashalt och jag fick ett stort fint blåmärke på knäet och lite skrapsår i ansiktet av skaren. Men så är det när man är äventyrare!

Linnéa i spåren idag – den första timmen var ganska kämpig eftersom spåren inte var körda, men efter att skotermannen kommit blev det bara roligt! Dessutom fick jag (och de tre herrar som var på spåret samtidigt som mig) se en älgko och hennes två kalvar. Så fina och stora!

Idag firar jag och Mysepysen 2 år och 5 månader, så jag ska ner o möta honom på stan. Finns det något bättre än lagom mängder spontanitet?

Jag ser det snöa…

Är på besök hemma hos mina föräldrar, och snön har börjat falla igen. Det gäller att njuta. Jag och min käre far ska ge oss ut med skidorna i eftermiddag, och jag lyckades just lova min lillebror att jag skulle följa med ut och åka pulka om bara en stund (brrr, gissa hur kallt det kommer att bli?). Jag skulle nog tycka bättre om vintern om sommaren var längre. Om jag fick bestämma; vinter december-februari, vår mars-april, sommar maj-oktober, höst oktober-november.

Angående årstider! Var tvungen att läsa på en hel del om planetrörelse, klimat och kalendrar igår (vem är tvungen att göra det liksom?), och jag blev ganska fascinerad. Allt som oftast cirkulerar ju världen kring människan, om inte kring mig själv så kring världspolitiken. Hur som helst, att få dyka ner i “tiden” som begrepp var spännande.

Hur lång tid tar det för jorden att snurra kring sin egen axel? Hur lång tid tar det för månen att snurra ett varv kring jorden? Hur lång tid tar det för jorden att snurra ett varv kring solen? Svaret på de här frågorna ger ingen enkel, logisk struktur till svar. Det tar inte exakt 27 dagar för månen att snurra runt jorden, inte heller exakt 365 dagar för jorden att snurra runt solen. Det som först kanske började som en fascination för månens olika faser (stenålders kvinnan säger till stenåldersmannen “Öh, hörru, så där såg den inte ut i förrgår!”) kom sedan att utvecklas till komplicerad matematik för att kunna förutse när vädret skulle slå om. På något sätt måste det vara samma drivkraft, samma egenskap, som vi idag använder för att sortera och placera människor i fack eller våra tillhörigheter i “rätt” lådor som från början fick oss att försöka kategorisera och strukturera tidens gång.

På något sätt får “felen” i vår kalender mig att känna mig segerviss. “Ha!” tänker jag, “inte ens solen, planeterna och dess månar följer någon gudomlig struktur eller passar i ordnade mönster. Varför försöker vi att få oss själva att göra det?”. Fast jag vet ju varför – det gör det hela enklare att greppa. Vi måste ha generella begrepp, måste med ord försöka begränsa tingens och vår egen oändliga föränderlighet. Vi kan inte beskriva en persons hela komplexitet i ett enda ord, men vi försöker så gott vi kan genom att benämna han/henne med en delad abstrakt bild; “svenne”.

Det gör mig i alla fall lite lycklig att veta att vi och solen delar styrkan och kraften – att aldrig exakt följa normen.

 

Hej från mig!

Dakar

(Ursäkta den tillfälligt röriga designen)

Jag uppskattar högtider. Det gör jag verkligen. Mysepysen också, han har fått fnatt och önskar mig “Gott nytt år!!” varje gång något, både bra och dåligt, händer.

Jag välkomnar det nya året

Mysepysen <3

Nu är det rally som gäller!