Är på besök hemma hos mina föräldrar, och snön har börjat falla igen. Det gäller att njuta. Jag och min käre far ska ge oss ut med skidorna i eftermiddag, och jag lyckades just lova min lillebror att jag skulle följa med ut och åka pulka om bara en stund (brrr, gissa hur kallt det kommer att bli?). Jag skulle nog tycka bättre om vintern om sommaren var längre. Om jag fick bestämma; vinter december-februari, vår mars-april, sommar maj-oktober, höst oktober-november.
Angående årstider! Var tvungen att läsa på en hel del om planetrörelse, klimat och kalendrar igår (vem är tvungen att göra det liksom?), och jag blev ganska fascinerad. Allt som oftast cirkulerar ju världen kring människan, om inte kring mig själv så kring världspolitiken. Hur som helst, att få dyka ner i “tiden” som begrepp var spännande.
Hur lång tid tar det för jorden att snurra kring sin egen axel? Hur lång tid tar det för månen att snurra ett varv kring jorden? Hur lång tid tar det för jorden att snurra ett varv kring solen? Svaret på de här frågorna ger ingen enkel, logisk struktur till svar. Det tar inte exakt 27 dagar för månen att snurra runt jorden, inte heller exakt 365 dagar för jorden att snurra runt solen. Det som först kanske började som en fascination för månens olika faser (stenålders kvinnan säger till stenåldersmannen “Öh, hörru, så där såg den inte ut i förrgår!”) kom sedan att utvecklas till komplicerad matematik för att kunna förutse när vädret skulle slå om. På något sätt måste det vara samma drivkraft, samma egenskap, som vi idag använder för att sortera och placera människor i fack eller våra tillhörigheter i “rätt” lådor som från början fick oss att försöka kategorisera och strukturera tidens gång.
På något sätt får “felen” i vår kalender mig att känna mig segerviss. “Ha!” tänker jag, “inte ens solen, planeterna och dess månar följer någon gudomlig struktur eller passar i ordnade mönster. Varför försöker vi att få oss själva att göra det?”. Fast jag vet ju varför – det gör det hela enklare att greppa. Vi måste ha generella begrepp, måste med ord försöka begränsa tingens och vår egen oändliga föränderlighet. Vi kan inte beskriva en persons hela komplexitet i ett enda ord, men vi försöker så gott vi kan genom att benämna han/henne med en delad abstrakt bild; “svenne”.
Det gör mig i alla fall lite lycklig att veta att vi och solen delar styrkan och kraften – att aldrig exakt följa normen.
Hej från mig!
Fast det är ju struktur..som inte kretsar kring människan. Och det är väl det vi borde inse, att vi är del av något större. Att hur noga vi än räknar har vi ofta inte riktigt rätt, finns alltid mer att lära. Det tycker jag är häftigt, komplexiteten. På ytan ett virrvarr men ändå sån precision.. skönhet
SvaraRaderaHaha, precis det är lite skönt att veta att naturen bara rycker lite på axlarna åt perfekta lådor som vi försöker stoppa ner den i. :)
SvaraRadera