Julledighet

Vilken befrielse, och vilket lugn! Äntligen har jag en stund till att uppdatera bloggen. Med mig har jag förmiddagskaffet och en hel del tankar och erfarenheter jag vill dela med mig av. Förbered er på ett mastodont inlägg med mycket skön musik :)

Kom hem till Eskilstuna i fredags, och eftersom Jonas inte var hemma passade jag på att sticka ut och springa. Det finns en cykelväg runt staden på ungefär 1,4 mil. Det var härligt att springa, om än lite tråkigt att springa själv. Har lyssnat på P3 och musikhjälpen förra veckan och blivit glad och varm av människors engagemang och långa uppförsbackar. LL Cool J – I Can't Live Without My Radio

När Mysepysen väl kom hem hade vi en mysig fredagskväll á la svensson, genom att först kolla på På spåret, och sedan på Skavlan. Det var inte helt fel, och jag tänker kämpa för att Josh Groban (Hidden Away) ska ersätta Carola som julmusik i mitt föräldrarhem.

I lördags blev jag glatt ivägdragen till gymmet av Bella. Jag är så glad att vi peppar varandra, och det var roligt att träna tillsammans. Jag kände ett litet sting av längtan till mitt fina gym i Uppsala, där fönstrena vetter ut över parkområdet och mina TRX hänger från taken, men Bella och maskinerna är inte helt fel de heller. Haha, vad är Florence + The Machine jämfört med Bella + the Machine?

Vi lunch hade jag och Mysepysen hans pappa på besök. Äntligen fick jag smaka saffransgifflarna jag gått och suktat efter hela månaden, och de var fantastiskt goda. På kvällen gick jag och Lennart till Pingstkyrkan och lyssnade på a capella: http://www.dynamicvocal.com/index.php.
Jag tyckte verkligen om! Det var en häftig upplevelse, och jag älskar livemusik.

I söndags spräckte jag och en nyfunnen vän 2 mils gränsen tillsammans. Det gick oväntat smidigt, även om vi fick en utskällning när vi pulsade fram i elljusspåret. "Ni får väl TÄNKA lite!?" var kommentaren från en snorande och vildsint skidåkare. Jag försökte förklara att vi ju faktiskt sprungit vid sidan av skidspåren hela vägen, men det gick inte riktigt hem. Kände mig lite korkad. Det finns tydligen klart utmärkta skyltar utanför skogen där det står "Under vinterhalvåret tillhör de kommunala elljusspåren skidåkare. Löpare, gångare och vardagsmotionärer undanbedes." Att jag kunde missa dem, pinsamt.

På söndagkvällen upplevde jag ett sällsamt skådat kärt återseende då jag fick träffa min fina vän Hanna, hemkommen från sina studier i Skottland. Fantastiskt! Mirakulöst! Vi var mycket upphetsade, båda två (och ja, jag kommer att fortsätta driva med denna svengelska felsägning). Jag har verkligen saknat henne. För dig Hanniiish Jay Smith – Black Jesus

En trevlig söndagkväll övergick i en trevlig måndagmorgon, och jag var tvungen att lämna min vän (men kommer snart igen!). Jag lyckades med den mest effektiva julklappsinhandlingen i mitt liv under två-tre timmar runt lunch. Allt flöt på förvånansvärt smidigt, och jag är ganska nöjd. Ska ge mig ut en liten kortis idag igen, men nästan allt är färdigt. Jag kan inte säga att jag är någon stor anhängare till julklappstress, men jag tog tillfället i akt att träna lite mindfulness. Har svårt att förstå vad som får människor att sucka och kolla på klockan och trumma med foten mot marken och kolla mobilen och sucka och kolla på klockan igen så fort de hamnar i kassakön, när de inte gjort det medan de gått runt i butiken och letat efter julklappar. Människor, inklusive mig själv, borde lära sig att andas djupare.

Så, när jag väl kom hem efter gymmet med Bella igårkväll kände jag ett stort behov av en lite lugnare dag (innan julen drar igång). Upplevde en ganska skum grej på kvällen då min älskade syster ringde. När jag började lätta mitt hjärta om alla saker i mitt huvud som vägrade låta mig sova påpekade hon förnuftigt att jag inte kan gå runt och sörja över drömmar jag hade för ett eller två år sedan. Det var lustigt, då hon i princip citerade vad jag själv sagt till Hanna samma morgon. Att vi ständigt förändras, och att man bara begränsar sig själv om man kämpar emot den förändringen.

Hur fånigt vore det inte att sträva efter att vara på samma sätt som man var på lågstadiet? Hur upplyst var den lilla flicka jag var då? Bara för att jag ville ha tvillingar och en ljusbrun häst när jag var nio betyder det ju inte att jag är skyldig mig själv att skaffa mig det någon gång i mitt liv. Den flickan var en annan person än den kvinna jag är idag, en person som jag absolut kommer ihåg och känner ganska väl, men som jag inte på något sätt tänker försöka tillfredsställa idag. Idag är det jag idag som gäller. Mentala fängelsen har jag nog av för att tycka att det vore någon idé att försöka leva i det förflutna. Angående mentala fängelsen; http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/jag-ringer-mina-broder.

Nu ska jag ut i vinterkylan och trampa lite snö med Jessica igen. Sen blir det lite husliga sysslor, men framförallt mycket bokarbete, innan Sofia kommer på besök ikväll. Jag älskar julen. Köpte ingen julkalender i år, men det verkar som om jag har en osynlig social julkalender. Varje dag får jag öppna en lite lucka, och bakom varje lucka gömmer sig en nära vän som jag inte träffat på länge. Kan det finnas en finare julkalender? Jag tror inte det.

Dagens dos av julkänsla Belle & Sebastian – O Come, O Come Emmanuel