Varför inte?

Shit alltså. Kikade på lite gamla inlägg, och slogs av hur mörk och grå den här hösten har varit i jämförelse med den färgsprakande sommaren! Se bara på när jacob var här i juli, hur kul hade vi inte? Den här hösten verkar ha smugit sig på mig och sakta låtit sina klor genomborra mig. Tydligen har det varit ungefär 11 soltimmar totalt i Uppsala under november, vilket förklarar orkeslösheten.

Såg på Iron Man igårkväll. Spännande att jag har fått en ny hobby i filmmusik. Jag är imponerad av Ramin Djawadis jobb med soundtracket, och gillar bäst låten Merchant Of Death. Började också tänka på superhjälte-temat, och hur filmer där huvudkaraktären har superkrafter och kämpar för sina högre ideal har enkelt för att lyckas. Vi sitter i soffan och alla våra sympatier ligger hos huvudpersonen, som ju faktiskt gör "det rätta" och bekämpar skurkar, korrupta affärsmän och den generella massan som vägrar att agera mot orättvisorna. Superhjältefilmer ger mig nästan alltid lite dåligt samvete, eftersom jag, i förhållande till den genomsnittliga jordbon, har superkrafter (i form av utbildning, ekonomiska resurser, kärleksfull uppfostran etc). Vad gör jag för att bekämpa orättvisorna? Skänker lånade pengar till WWF? Vet inte om det är tillräckligt för att lyfta på hakan och sträcka på sig.

Läste i en äldre Topp Hälsa tidning om smarta målsättningar.

Vissa människor ser saker som de är och frågar sig "Varför?".

Andra ser saker som inte finns och frågar sig "Varför inte?"

Efter att ha varit på ett samlingsmöte angående volontärarbete (se isvonline.org) gick musten lite ur mig den här veckan. Jag kände mig som en cynisk och bitter kvinna när jag träffade de superpeppande och engagerade informatörerna som med varje molekyl av sin kropp verkade skrika ut "Allt är möjligt!". För två år sedan var allting möjligt. Sen dess har mitt synfält bara krympt och krympt. Nu känner jag mig fången av mig själv och mina egna rädslor. "Hoppas inte på något så har du inget att förlora"-attityden verkar genomsyra det mesta jag tar mig för nuförtiden. Kanske har det att göra med att allt inte cirkulerar kring mig själv och min egen odödlighet längre?

Nu börjar den där sista soltimman för november ta vid, så jag och Marianne måste snabba oss ut på löpturen och njuta av den!

Utfyllnad

Jag har fått lite nyfikna telefonsamtal angående den nya frisyren, så här kommer ett foto!

Ska bara förklara att det inte var något speciellt utanför mitt fönster imorse, det var bara snö som föll, som gjorde mig så där ljuvligt lugn. Alltså, sitt inte och försök hitta något som rör sig på bilden.

För övrigt så öppnade filmmusiken till Remember me (med allas vår Robert Pattison) upp mina ögon för Luscious Jackson, som jag tycker är smått genialiska. Låten från filmen; Alien Lover. Lyssna!

Snödag

Vad jag såg utanför mitt fönster när jag vaknade imorse. Fantastiskt. Har en fantastisk helg. Har också lagt märke till Never Shout Never, bara supermysig kille! Jag gillar verkligen this s**t getz old och cheatercheaterbestfriendeater. De är liksom trall-vänliga, och jag gillar att han ger plats åt texterna utan att dra ner på takten, rytmen. Dessutom har han humor <3

En viss "Bella... Bella?... Bella!" kom hit igår. Eftersom jag lyckats superbra med bra matrutiner, sockerstopp och träning (har jag berättat om min yoga-frälsning?) och tack vare det uppnått mitt midjemåttsmål firade vi med att gå och klippa oss. Jag träffade en ängel till frisör som gav konstruktiva råd och gav mig en ny, häftig sida. Hon föreslog att jag skulel gå i hårterapi hos henne, eftersom jag tydligen terroriserar mitt hår genom att tvätta mitt hår så ofta som jag gör... Hur ofta tvättar/blöter du ditt hår?

Bella i sin nya snygga frisyr

Vi gick med Ella och hennes trevliga kusin på Harry Potter och dödsrelikerna, Part I. Jag är inte besviken.

Välmående

Så att jag nästan skäms över det, men bara nästan. Soundtrack of the weekend:

Mysepysen och jag har bakat pepparkakor och lussekatter med mina fantastiska hyresvärdar
Ella Fitzgerald – Santa Claus Got Stuck In My Chimey

Jag körde ett hardcore löppass på två timmar i snöiga och översvämmade skogen med Marianne i lördags, kära nån då. Våra fötter var dyngsura, och mina ben brann när vi kom hem. Men det var helt klart värt det, fantastiskt att springa i en vintertyst skog (och roligt med utmaningar!).
Är för övrigt positivt överraskad av Tomas Andersson Wij översättning av Billy Joel. Helene Sjöholms röst gör ju, minst sagt, sitt till. Ni kommer säkerligen att höra Kvinnan för dig på radion hela vintern, så jag väljer Ljudet av ett regn.

Idag brast mitt hjärta, som så många gånger förut, när mitt hjärtas kärlek än en gång lämnade mig. Gossip – Love Long Distance

Tröstade mig dock gott genom att gå på ett 90'min poweryoga pass med instruktören jag diggar. Jag lät nog mest som en brunstig älgko när jag tvingade mig att andas kontrollerat i alla krävande ställningar, men vad är det att bry sig om? Fantastiskt skönt var det.
Adept – Shark! Shark! Shark!

Förkyld

Vad gör man då? Om man heter Linnéa så tappar man grepp om tiden, försjunker i en bok och slutar att bry sig om omvärlden. Njuter av att flyta runt i sitt eget lilla moln utan hållpunkter. Saker som brukar jaga upp mig flyger förbi utan att jag mer än ägnar dem en blick. Och nej, inga droger inblandade (eller är det nässprayen som framkallar detta illusionära tillstånd?).

Så, fann lite intressant idag, bland annat Anders Widmark – Morgondans, så som jag önskar att jag kände på morgnarna nu när mörkret är så uppslukande. Och så har ett nytt album ...Featuring kommit ut med Norah Jones, hur lycklig är inte jag? Ler lite fånigt. Hoppas att ni gillar det.

Veckoredogörelse

http://video.se.msn.com/watch/video/amazing-parkour-skills/1jjww51fu
Det känns ju som att det vore trickfilmat. Är det bara jag som får en hisnande känsla i maggropen?

Det är, för er som missat det, helg. Jag vaknade lugn och stilla, om än två timmar tidigare än jag hade planerat. Mina fantastiska, häpnadsväckande och ständigt överraskande föräldrar kommer att komma på besök idag och göra en insats för min ekonomi genom att byta till dubbdäck på min cykel. Det ser jag fram emot, planerar att ta med dem på fika på ett av Uppsalas trevliga caféer. Vad blir det för gott denna lördag?

Har haft en ganska fullspäckad vecka. Förra helgen var jag och Mysepysen till Stockholm och besökte Östasiatiska muséets utställning av terrakottaarmén, samt såg på Scott Pilgrim vs. the World (från vilken den tidigare länkade låten We are the Sex-bob-ombs är hämtad). Kom ihåg att jag inte lagt ut några bilder från den vistelsen, så här kommer några. Häpna över de fantastiska skulpturerna!

Den västerländska gudinnan, som här med lite djurlika morfologiska karaktärer.

En samling terrakottasoldater från Han-dynastin, då storleken på dem blivit mindre.


Ridande trupp.


En bågskytt utan båge (vapnen stals förmodligen ganska tidigt från graven).

Kom hem till Uppsala på söndagskvällen, enbart för att åka igen på tisdag eftermiddag. Tisdag eftermiddag förresten, det var då snön kom på riktigt!

Mina fina kursare Ella och Maria poserar i snöstormen.

Det bar av hem till mina föräldrar, och då i onsdags till Örebro och universitetet för att göra labbar i Kemi A. Det var två fantastiska dagar, för jag fick träffa min familj och Bella, äta gott och framförallt komma bort från en annars ganska isolerad tankevärld. Det var super!

Bella i labbet.

Sedan har jag kommit tillbaka till Uppsala, jobbat som ett djur för att hinna plugga inför kemiprovet igår, och varit ute och sprungit på härliga turer i snön och mörkret med Marianne. Jag märker att mitt sinne blir både lättare och lugnare av det här snötäcket. Det liksom bäddar in allt så mjukt och vitt, och ger mig fina associationer till jul, värme, glädje och kärlek.

För övrigt har jag lyssnat på en hel del filmmusik denna vecka, och jag har funderat lite på huruvida filmmusik görs bäst med en kompositör, som använder ett och samma tema som han utvecklar under filmen (exempel John Powell – P.S. I Love You och Eddie Vedder – Music For The Motion Picture Into The Wild) eller med flera artister och låtar som var för sig kan representera en väldigt specifik känsla för just den stunden (exempel Various Artists – Mona Lisa Smile, Various Artists – Juno, och såklart Various Artists – Scott Pilgrim vs. the World (Original Motion Picture Soundtrack)). Vad tycker ni, är det enskilda kompositörer eller Various Artists som gäller?

För övrigt tipsades jag på facebook om Dead by April – Dead by April, låter väldigt svenskt, gör det inte? Gillar, för det känns genomarbetat och är en härlig blandning av genres tycker jag. Vad säger bror?

Nej, nu räcker det gott och väl. Nu är det nog dags för frukost, det har varit en lång och flitig morgon.

Återkommer strax

Sex Bob-Omb – We Are Sex Bob-Omb

Kimya Dawson – All I Want Is You

Helgen med stort H

Terrakotta armén och Scott Pilgrim, här kommer jag!
Jag förslår att vi alla firar att fredagen är här och njuter av solen som ler mot oss genom att le tillbaka!

Florence + The Machine – Dog Days Are Over

Förälskelse

Hade stor tur idag, då en väldigt trevlig kvinna avbröt mig i min osedvanligt pluggiga vecka. Vi hade verkligen roligt, och det var superskönt att få göra något annat än begrava sig i läsning. Tusen tack Bella!

Min alldeles egna blondinbella

Ännu större tur hade jag inne på New Yorker, då jag hittade Jeansen med stort J. De fullkomligt överhopade mig med komplimanger om mina vältränade ben och snygga rumpa. Lite otur i turen är väl att jag är student, och inte med samvetet i behåll kan köpa mig ett par jeans för 400:- kr samma vecka som jag fått bidrag. Istället hamnar Ann-Christine/Boyfriend jeansen på New Yorker (stl 28 för de som tar uppmaningen på allvar) att läggas till på min lilla önskelista inför jul. Lite bildbevis från vårt kärleksmöte:

De absolut hetaste jeansen i stan


Kärleken är besvarad

Jazz och en nypa omvärld

Nytt samlingsalbum med Chet Baker som är helt fantastiskt. Jag vet inte om något slår hans röst, det vet jag faktiskt inte. Min lilla favorit hittils är nog Chet Baker – I Get Along Without You Very Well (Except Sometimes). Den är så fin, och jag tänker på hur jag klarar mig utmärkt bra utan Mysepysen, förutom hela tiden.

Läste http://www.dn.se/debatt/afghanistans-sonderfall-gar-inte-langre-att-hejda-1.1195087. Jag har verkligen ingen bra koll på Afghanistan. Efter att ha läst Khaled Hosseinis böcker Flyga drake och Tusen strålande solar så är min bild av talibanerna... ja, den känns väldigt personlig och skrämmande. Jag har väldigt svårt att erkänna att våld kan användas för att bekämpa våld. Vi är väldigt bortskämda med att ha ett något så när fungerande demokratiskt system i Sverige, som har en stabil grund. Jag blir minst sagt konfunderad när jag ställs inför problem utanför mitt eget privatliv. Det är svårt att greppa ens en del av det stora spektrum ett land och dess situation utgör, och utan någon kunskap blir jag minst sagt rådvill. Vilka i Sverige är de som är kompetenta att fatta beslutet hur Afghanistans problem bör lösas? Jag kan inte åminna mig att vi hade någon folkomröstning om huruvida vi skulle gå in med militär i landet, och har inget grepp om de politiska och ekonomiska motivationer som legat som grund för inblandningen. Snälla kommentera och ge mig lite kött på benen! Hur ställer ni er till dessa frågor?

Blev en aning konfunderad av Ribbings vett- och etikettblogg, till vilken en mycket upprörd person skrivit angående bloggande, och oansvariga bloggare som lägger ut privat information som enligt skribenten inte borde finnas på internet. Vad är för personligt och privat för att tas upp? Självklart ska man inte skriva om andra personers "hemligheter", det ingår ju i vanligt förnuft, men var går gränsen för vad man bör skriva om och lägga ut om sig själv? Tycker att detta är en väldigt intressant fråga, så kommentera gärna! Hur skulle en bild på mig kunna användas emot mig? Vart drar du gränsen för vad du skriver om på internet? Läs blogginlägget av Ribbing här http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/11/02/bloggstil-8416.