Ingen übermench

Nu är jag i Uppsala. Efter en första hektisk tid bröt jag ihop lite smått idag och känner mig helt utmattad, frågar mig själv hur jag hade planerat att tvätta och cykla in till stan och tillbaka samtidigt. Hur kom det sig att jag plötsligt känner att jag har de närmaste två veckorna fullspäckade, och huvudet fullt till bristningsgränsen? Jag inser att jag förmodligen inte tagit med min egen individ-faktor i beräkningen. Från att ha haft en lugn, relativt prestationslös sommar fylld med närhet, kärlek och vänner förväntas jag socialicera med ett hundratal för mig främmande personer, navigera mig till rätt plats i rätt tid i en stad jag inte känner till och lära känna paret jag bor hos, träna och ta hand om mig själv + annordna det mesta innan kursstarten (imorgon). Bevisligen finns det personer som faktiskt kan hantera ovanstående, och dessutom festa hela natten och klara sig på runt fem timmars sömn utan att beröras, men jag tillhör inte dem. Ibland anstränger jag mig så förbaskat mycket för att göra det, men det slutar aldrig bra. Säg nej, jag är ingen übermench!

Nedan följer en kort summering över de senaste dagarna.

Lördag

Jag får skjuts av J och mamma upp till Uppsala och mitt nya hem. Det är full rulle hela kvällen, och mycket nytt inhandlas. Värst av allt är det att säga hejdå, om det ändå bara är för en vecka. Vår tid som sambos den här sommaren är förbi för nu, och varenda molekyl i min kropp protesterar.

Vem kan segla förutan vind?

Vem kan ro utan åror?

Vem kan skiljas från vännen sin,

utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind

Jag kan ro utan åror

Men ej skiljas från vännen min,

utan att fälla tårar

Söndag

Jag och mamma ger oss av till IKEA och handlar in de sista detaljerna till rummet. Mamma köpte den finaste vasen och nejlikorna till mig, plus en supersöt nalle jag ska krama när jag saknar alla er därhemma.

Mamma på IKEA

Nallen

Måndag

Jag har programstart. Trevligt folk verkar det vara. Vi åker på utflykt till Linnés Hammarby, och jag blir alldeles till mig över hans gamla bostadsplats. Det var så vackert, och guiden var trevlig. Dessutom får vi inspirerande föredrag från en biokemist, en geolog och en ekolog. Jag känner att jag hittat hem.

Bostadshuset

Trädgård

Tisdag


I min iver cyklar jag upp och nerför Norbyvägen i så där en halvtimme innan jag i desperation ringer till J och ber honom att hitta mig på internet. "Det ska ligga här, men det gör det inte!" Han guidar mig, och jag kommer precis i tid för att haka på min grupp till palentologiska muséet, där jag har gratis inträde! Det är fantastiskt, jag är såld på alla skelett och evolutionsbevis. Mitt intresse för varelser och natur har ökat något lavinartat under mitt och Bs allt mer engagerade arbete, och mina nyfikna frågor till guiden gav tydligen intrycket att jag "verkar veta en del om dinosaurier och sånt...".


När jag cyklar hem efter dagen brakar åskvädret igång. Jag är mitt ute på fälten mellan staden och samhället jag bor i då jag samtidigt som jag ser en enorm blixt hör hur Tor slår hammaren rakt över mig. Kära nån vad jag fick hjärtat i halsgropen, och samtidigt som jag cyklar förbi en dunge tänker jag; "Man ska inte stå under ett träd när det åskar, men man ska absolut inte heller befinna sig ute på ett öppet fält... ... ... Vad ska jag göra??!" Dyngsur och väl hemma häller jag ur någon deciliter vatten ur vardera sko.

Linnéa innan hon cyklar hem, är det där ett moln jag ser?

Det verkar inte bättre

På kvällen bestämmer jag och Marianne, tjejen i paret jag bor hos, oss ut för att springa. Vi ska ta det lugnt, eftersom vi både är utmattade, och hon endast fått några timmars sömn under den gångna natten. Vi springer en härlig tur i skogen, men efter skylten som berättat för oss att det bara är en kilometer för oss kvar hem verkar vi slappna av lite för mycket, och måste guida oss på asfalten hem igen. Häpna upptäcker vi att vi varit ute i över en och en halv timme. En lugn tur, njae, men det var väldigt trevligt.

Onsdag

Friska takter! Var med en stund på förmiddagen på lite föreningsaktiviteter, men bestämde mig för att cykla hem och ta hand om min tvätt i nöd istället. Alldeles trött och loj känner jag mig, och mest av allt saknar jag mysepysen.

Mysepysen